Mazlows behovstrappa

Mazlows behovtrappa nämns i ett par inlägg och jag tror att det är en bra idé att visa den, och förklara den lite. Varför? Jo, för att den säger mycket om mänskliga behov, och om varför vissa behov måste tillgodoses innan vi kan bry oss om andra.

Behovstrappan består av fem nivåer av grundläggande behov, från lägsta till högsta nivå:

1. Fysiologiska behov

2. Trygghetsbehov (psykologiska behov)

3. Samhörighets- och kärleksbehov (sociala behov)

4. Självkänslobehov (egobehov)

5. Behov av självförverkligande

Fysiologiska behov: Basala behov som luft, vätska, mat, värme, sömn, sex. Om inte de här behoven tillgodoses kan vi drabbas av sjukdomar, irritation, smärta, obehag, och därför strävar människan efter att så snabbt som möjligt tillfredsställa behoven och uppnå jämvikt. Så länge de fysiologiska behoven inte är tillfredsställda kontrollerar de människans tankar och beteenden eftersom organismen primärt är inställd på överlevnad

Trygghetsbehov: Psykologiska behov som struktur, stabilitet, skydd, fred, trygghet. Trygghetsbehov har mycket att göra med att skapa stabilitet i en föränderlig omvärld och som vuxen tänker man oftast inte på dem förrän bristen på tillfredsställelse blir uppenbar. En kvinna som lever i en relation med en våldsam make är t.ex. alltför uppfylld av rädsla för att kunna se till högre behov. Den som har många självdestruktiva beteenden bär sin egen otrygghet inom sig och måste lära sig hantera de beteendena innan hon/han kan känna trygghet och stabilitet. Ägnar du dig aktivt åt något så destruktivt som en ätstörning eller självskadebeteenden, kan man förenklat säga att du själv ständigt hotar dig till livet - inte direkt den bästa grunden för inre trygghet

Samhörighet och kärlek: Sociala behov som kärlek, vänskap, tillhörighet, förståelse och acceptans. Människan har ett stort behov av grupptillhörighet och delaktighet, av (ickesexuell) kärlek, av att känna oss förstådda och behövda. Även om man visserligen kan överleva ensam, så är människan ett flockdjur och strävar efter att minimera känslor av ensamhet och alienering

Dessa tre behovsnivåer räknas som bristbehov, och de två följande som utvecklingsbehov

Självkänsla: Egobehov som självrespekt, erkännande, bekräftelse och uppmärksamhet. De här behoven kan delas in i två kategorier - dels den inre självkänslan av att veta att man har kompetens, att man kan och gör saker, dels erkännande och uppmärksamhet från andra. När de här behoven är uppfyllda känner sig personen självsäker och värdefull, och på motsvarande sätt leder frustration (brist på tillfredsställelse) av dem till känslor av underlägsenhet, svaghet, hjälplöshet och värdelöshet

Behov av självförverkligande: Att utvecklas som person och bli mer och mer den man är; att nå upp till sin fulla potential. Den som har uppfyllt alla andra behov kan ägna sig åt självutveckling och självförverkligande på mängder av olika sätt: studier, engagemang inom miljö, kvinnofrågor, djurrätt, mänskliga rättigheter, välgörenhet, eller religiösa studier

Innan behoven på en lägre nivå är tillfredsställda, kan man inte gå upp till nästa steg i trappan, och på samma sätt fungerar det med tillfrisknande: innan du ger kroppen vad den behöver, kan du inte ta itu med de psykiska behoven, eftersom de helt enkelt är undertryckta tills de viktigare fysiologiska behoven är tillgodosedda. Även inom trappstegen kan det finnas hierarkiska indelningar av behoven, eftersom luft och vätska måste sägas vara så grundläggande för människans direkta överlevnad att de är överordnade sex och fysisk närhet. När så de mer grundläggande behoven tillgodoses, kan det kännas hemskt tomt och ledsamt att inse de andra behov som har fått stå tillbaka, men de känslorna är helt normala.