Anatomi

                                                eller

   Hur mycket behöver man kunna

                        

 

Om ni lägger bilden här nedan i minnet, så vågar jag påstå att ni kommer kunna mer om hundens anatomi än många ägare till arbetande tjänstehundar.  

                                                        

  

Skrattar ni? Vänta! Låt mig förklara.

 

Ur skadesynpunkt är det viktigt att veta hur de dynamiska krafterna fördelar sig. Som canis-djur (=hunddjur), specialiserar sig hunden till att uteslutande BÄRA, GÅ och SPRINGA.

Ur detta synvinkel får vi uppdelning av hundens kropp i 3 enheter:

                 MOTORISKA (den röda delen)

                 STATISKA (den blåa delen)

                 BÄRANDE (den gula delen)

 

MOTORISKA enheten

Så mycket som 80% av den kraft som hunden behöver för att röra sig framåt, ”kommer” från bakbensparti. Det gäller samtliga raser utom Greyhounds. Jag kommer inte att fördjupa mig i de enskildas muskler namn eller funktioner, utan säger bara att bakbenens muskulatur består nästan bara av rörelse muskler, s.k. sportmuskler. På grund av den motoriska karaktär, skadas musklerna i detta område oftast vid starten eller i de allra första stegen som hunden gör.

Det är snabba hundar som drabbas mest!

Vågar ni gissa hur många galoppsteg behöver en Greyhound för att uppnå hastigheten på 70 km/tim? Tror mig eller ej, men det gör han på sin 3-dje galopp steg!!!

Som startproblem kan man nämna två: de höftleraterade och de knärelaterade hältor. Jag ska inte fördjupa mig i de problemen just nu, men jag vill bara kort nämna lite om de häftrelaterade. Risken för dem är störst när hunden vid starten inte har ännu fullt utsträckta lårbenen. Det är då som lårbenshuvudet stöter hård i själva höftledsskålen i höftbenet. Det är viktigt att komma ihåg, eftersom många lydnads moment börjar från sittande. En ouppvärmd hund som ska göra Inkallning löper ju stor risk, speciellt om han är snabb och ”explosiv”. Likadan finns det en stor riskfaktor för Rapporthundar eller för de som tävlar i Agiliti.

Om hur ska man undvika och förebygga detta, återkommer jag i en annan avsnitt.

 

STATISKA enheten

Statiska enheten består av huvud och hals, rygg och bål samt en svans.

De problem som uppstår längs ryggraden orsakas av den kraft som genereras från bakbenen och utvecklas i höftbenet.

Överföring av kraften från bakbensmuskulatur sker genom höft- och korsbenet. Leden genom de två, är stram och inte tillåter större rörelser i området. Den stöt som uppkommer orsakar kompression av diskarna och är kraftigast mellan korsbenet och sista ländkotan. Muskelkramp och felaktigt muskeltryck i detta område orsakar överdrivna krökningar och rotationsrörelser. Många av er har säkert hört talas om L7-S1 syndromet. Det är just det man menar: 7-de ländkotan och 1-sta svanskotan.

Eftersom detta drabbar oftast ostretchade och ouppvärmda hundar, innebär detta att man kan förebygga och även undvika att sådan skada uppstår.

Den arbetande hundens ryggrad är anmärkningsvärd flexibel. Den överträffas bara av de stora katternas ryggrader. Graden av flexibiliteten i ryggraden varierar och man kan se detta lättast under hundens olika gångarter: i normal takt ser vi lätta svängningar, i snabba gångarter minskar svängningarna. Alla dessa jämnviktsförsjutningar kompenseras av halsens och huvudets rörelser. Halsen är med sin stora rörlighet, kroppens VIKTIGASTE BALANS ORGAN. Hunden ramlar ner om den inte får upp huvudet i tid – den ”gräver” ner sig.

Svansen är också en balans organ som hunden tar hjälp av vid svårare aktiviteter som klättring, ostabila underlag o.s.v.. Svansen hjälper också att stabilisera kotpelaren (=ryggen) vid snabba rörelser framåt. Viktig kroppsdel som man oftast glömmer när man söker orsaken till problem vid långsamma sättanden, kryp, hopp m.m...

 

BÄRANDE enheten

Med frambensmuskulaturen bär hunden så mycket som 60% av sin egen vikt, även under rörelsen. Framparti har 2 huvuduppgifter: bärande och stötdämpande.

Till skillnad från den motoriska bakbensmuskulaturen, är frambenets ligamentsapparaten starkare och mera utvecklad. Det är för att hunden ska klara av att bära 60% av sin egen vikt.

Det som komplicerar det hela är att hundar (i motsats till människor), saknar ett nyckelben. Detta innebär att i avsaknad av en led mellan de två skulderbladen, måste bålens hela tyngd bäras av den seninlagade muskulaturen, som är den enda som förbinder skulderbladen med varandra.

När det gäller stötdämpande funktion så finns det flera punkter som ska samverka: bogen, armbågar, handleder och tårna. Det blir för komplicerat att på denna sida redogöra hela sambandet mellan kraft, tyngd, vinklar och hundens egen konstitution. Jag nöjer mig bara genom att säga, att det är de stora och tunga hundar som drabbas mest och svårast. Och att det drabbar mest de ostretchade hundar.

Återigen kan vi själva påverka mycket.

Man ska helst inte generalisera. Men om vi ändå gör det, så genom att titta på bilden tänk på följande: har man en stor och kraftig hund så får man ”jobba” lite extra med stretching; har man ett snabb yrväder till hund så får man fokusera på uppvärmning.

Om hur man kan förebygga skador, återkommer jag till längre fram i artikelserie. Nästa avsnitt kommer handla om hur risker för skador ska undvikas och elimineras.

                                                    Dorra