Svansförlamning

Det här är en sjukdom med många namn såsom "Vattensvans","Watertail", "Dropped tail", "Retriversvans" m.m.

Så här års handlar det mycket om sol och bad, men snart kommer tider med regn, rusk och lägre temperaturer. Det här är en sjukdom som kan dyka upp under båda de här betingel-serna.

Det är frågan om en inflammation i nerverna längst bak i ryggmärgen.

Orsaken till sjukdomen är inte helt känd. Däremot vet man att utlösande faktorer är att hunden blir nedkyld och/eller överansträngd. Ofta uppkommer problemet efter att hunden badat, men det kan även börja en långpromenad i kallt och fuktigt väder. Av förklarliga orsaker är vattenapporterande hundar (t.ex. retrievers) och andra fågelhundar överrepresenterade.

Symptomen kan variera. Det mest typiska är att hunden "tappar" svansen. Svansen hänger slappt och hunden ömmar kraftigt om man tar tag i svansen, framför allt om man försöker lyfta svansen. Ibland kan även bakbenen drabbas av smärta och till och med förlamning.

Symptomen brukar uppstå mycket plötsligt, men som tur är brukar djuret även tillfriskna relativt fort - några dagars vila och värme brukar räcka för att hunden skall återhämta sig.

Behandlingen består förutom vila och värme av att man ger någon typ av smärtstillande, antiinflammatorisk behandling eftersom sjukdomen ofta är mycket smärtsam.

Det är viktigt att andra sjukdomar som kan likna svansförlamning utesluts. Detta kan vara analsäcksinflammation höftledsproblem, diskbråck och andra ryggbesvär. Kontakta därför alltid veterinär även om du misstänker att det "bara" är fråga om en svansförlamning.

Det kan vara bra att tänka på att hundar som en gång drabbats kan få återfall. Man skall därför se till att dessa hundar får torka (torka gärna med handduk) efter bad och att man undviker nedkylning på annat sätt.