FLYGPLANET

Slog i med en duns och sedan kom applåderna från den längtande skaran av drömmar innehållandes av mig ovetande riktningar. Jag tror på ödet och kanske är det goda ristat i stjärnornas tecken, who knows!?Höger, vänster, bakåt, framåt: valet är ditt/mitt och ödets väg finns där i framtiden. Vi gick ur planet och den 38 gradiga hettan svepte över våra kroppar, nybyggarandan kändes även om jag “bara” var en besökare i det nya landet.

SYDNEY

Var verkligen en vacker stad med gröna parker, stränder och mysiga restauranger. Det fanns också Opalbutiker precis i varje gathörn så det var inga problem att bilda sig en uppfattning om hur en riktig opal ser ut, tyvärr är Sverige ett U-land när det gäller Opaler och förhoppningsvis får svenska guldsmeder och befolkningen i Sverige upp ögonen för denna otroligt vackra ädelsten. Det är en skam att Svenska guldsmeder inte erbjuder ett fint utbud Av denna Ädelsten till konsumenter, kanske dom bättrar sig, vi får väl se.

Jag hamnade i det ökända Kings Cross, Där hittade jag ett litet backpackers (små vandrarhem) med rum för 6st personer, det gick väl eftersom jag bara skulle sova där. Jag stannade i 2 veckor men efter ca 1 vecka träffade jag 2 tjejer som lurade in mig i lite mörkare kvarter, jag kände lukten av dimmig avslagen skumrask i gränderna som vi passerade på väg till en “närliggande pub”. Jag slog på varningsljusen och helt riktigt så dök deras partner upp, en sydländsk senig typ, 185cm lång.

Han luktade som ett avslaget kadaver längs någon vägsträcka in the middle of nowhere! junkie eller inte?! Blicken var strängt stirrande och genomträngande när han sade - What the fuck are you doing with my girlfriend!! Det var på ren instinkt och jag tvekade inte en sekund när han tog tag i mig, det susade inte längre i vinden utan djuret inom mig kom fram i form av flera års karateträning, Mellqvist en tennisvän som varit bosatt i Australien gav mig också en del goda råd inför resan som jag fick nytta av. Det blev en vild fight och knapparna i jeansjackan rök all världens väg, jag hade kattdjuren hängandes på mig som blodiglar men till slut fick jag ner gorillan på marken. Jag blev av med en silverkedja men jag brydde mig inte eftersom det kunde gått hundrafaldts gånger värre. Den silvrigt blänkande stiletten hade rispat upp ett jack i sidan av buken men det var ändå inte allvarligt! Jag hade ju parerat flera hugg mot bröstet! Dom försvann från platsen i ett dammoln och det kändes skönt att ha undvikit hans rallarsvingar. Det var slut på sötebrödsdagarna och jag packade mina grejer och för min slutliga destination, Lightning Ridge. Däremellan hade jag träffat en lumparkompis och en väns första flickvän på en gata i Sydney, världen är bra liten! Det var åtminstonde Givande! Time will pass and life goes on! Det gäller att vara positiv och se framåt. Det är det livet handlar om, annars!!!

LIGHTNING RIDGE

Kom jag till en tidig het morgon och man kunde se hur värmen dallrade över vägbanan, några aboriginals stod vid Diggers Rest pub och gapade av törst och baksmälla, för övrigt så brukar dom ofta jävlas med turister hade jag hört och en svensk som jag träffade hade köpt en hagelbössa att försvara sig med. Jag tror han var rädd för det okända! Det är värre att svika sina vänner. Det finns annars alla möjliga nationaliteter i ridgen och det gäller att vara på sin vakt eftersom det finns mycket girighet och det finns knappast något som kallas vänner när det börjar handla om pengar. RESPEKT FÖR MÅNGA ÅRS SLIT OCH ETT LEVERNE PÅ GRÄNSEN TILL UTMATTNING är knappast något vissa individer respekterar! Dom blåser dig om dom bara får en chans! Bröder lurar varandra!? Människor som varit bästa vänner i 6-7 år Lurar skjortan av sina så kallade vänner för att kunna roffa åt sig, stölder av ratters (nattliga tjuvar) som smyger ner i andras gruvor på nätterna, ja listan kan göras lång. Jag vet, I`ve been there and I`ve been abused one time too much but! Man kan inte bara ge upp så där! Det är för övrigt en Vilda västernstämning som råder över ridgen som jag i fortsättningen . kommer att kalla den

 

Lyckan är att sitta på en sån här strand och ett par iskalla stubbies & du vet vad mer!

Man svettas oavbrutet som ovan turist och det tog ett tag innan jag vande mig, däremellan levde jag på dammiga vägar tillsammans med Miljontals flugor, slemmiga tusenfotingar, giftormar, spindlar och inte att förglömma the ratters el på ren svenska, Tjuvar som gick ner i andras gruvor på nätterna. Gruvarbetarna hade i protest hängt upp en docka fylld med tidningspapper och en skitig hatt, där hängde alltså denna skapelse i ett kraftigt rep dinglandes från ett stort träd Utefter vägen. Sinnestämningen var aggressiv efter att en amerikanare vid namn VirgilXX hade haft påhälsning i sin gruva som han hade fått av en minare (gruvarbetare) vid namn Bennos. The Rocks opalfield var känt som ett fält där dom hade hittat för miljoner. Många var ändå utfattiga! The ratters hade dykt upp mitt i natten med hjälp av nightvisionglasses och skjutvapen, jag vaknade upp att det sköts vilt mitt i natten och jag hörde kulorna passera min camp, det var Tombstone! VirgilXX hade hyrt en Vietnamveteran vid namn Steve som jagade dom på flykt in mot ridgen, dom blev senare tagna av lokalpolisen Som gjorde processen kort. Dom opaler som dom hade fått med sig värderades till åtskilliga 100.000 Au dollars, Dessa fick VirgilXX tillbaka efter rättegången.

SHEEP YARD

Var ett nytt fält där stämningen var god och “alla” verkade bundis med varandra, jag kom dit med en svensk från Flen som hämtade upp mig från Ridgen. Han var annorlunda som många andra härute men det var det som gjorde stället så speciellt, alla dessa nationaliteter och tankegångar. Det fanns också såna med ett skumt förflutet från krigshärjade länder. Det fanns en pub som hette Ackers pub och det var där vi träffades på kvällarna för att svepa iskalla Stubbies (ÖL), struparna krävde sitt och jag tror ingen nationalitet dricker så mycket Öl som Australiensarna, humorn flödade och stämningen hög.

Nedan: Hittar du Opalsökare, Alla letar Opal!!!!

 

Det som drog mest folk var på onsdagar när det var dartkvällar, då kom varenda ”grävling” fram ur sin inmutning för att försöka vinna dom 2 flaskor whisky som stod på spel. Man spelade alltid i par och då lottades man ihop med någon. Neville (Han som ägde Banken) var den klart bästa på fältet och spelade man med honom så kunde man räkna med att vara nära segern. Fritz var en kille i tyrolerhatt som ofta spexade till det för oss minare, han kom ibland ner till puben cyklandes på en mountainbike sjungandes på tyrolerengelska (han drack alltid vit cola= moonshine) och dessutom i damunderkläder, gissa om det var en syn man inte glömde. För övrigt så var svenskarna kända som hårt arbetande och bland annat jobbade jag med Kent från Katrineholm i Banken, det var hårt slit men Kent gnällde aldrig och Opal hittade vi. Dom som var mest kända var the Bloody Swedes Yellow Place där allt var målat i gult. Dom som höll till där var K från Örebro och Janne, Ingar, 2 bröder från Norge, dom hittade storpengar påstods det och många svenska lycksökare kom dit för att jobba någon vecka på %.( Janne var en kanonkille som tyvärr omkom i en bilolycka) Det var stor sorg över Sheep-yarden och Lightning ridge. Heder åt Janne en ärlig och generös kille.

Jag bodde i en Wolksvagensbuss i ca 1 år. Det var även 3 killar från Göteborg på bersök och bla kommer jag ihåg ett tillfälle när en av killarna skulle dra på sig en overall, det bara kom ett primalvrål från killen när 10-20 spindlar vällde upp ur densamma. jag fick även besök av några andra killar från Malmö eller Arlöv vid namn Tony Hårdjobbaren & Vilde Thomas. Jag tror dom blev Miljonärer! Äventyren var många även för dom! det var sjyssta killar som älskade friheten, jag är säker på att dom längtar tillbaka litegrann. Wolksvagnsbussen brann tyvärr ner till grunden efter en tragisk olycka!?! jag trivdes utmärkt men det var bara att kämpa vidare. Trots det här så var det hoppet som övergav kroppen sist, trots allt slit och ingen utdelning. Karl sa att vi kunde jobba några gruvor om vi sänkte ett hål med ca 1meter i diameter, det tog oss ca 2 veckor att klara av och det var verkligen tufft med ett antal incidenter som kunde ha kostat mig livet. Det började med att jag skulle jobba mig neråt i hålet, leran skulle upp och jag fyllde en hink med lera som firades upp, det var då det hände, jag såg att kroken som hinken hängde i började räta ut sig själv när den närmade sig toppen av shaftet, den kom farandes i ”180 km/tim” och den missade mig med en hårsmån. Jag klarade mig också ifrån benbrott på den hemmagjorda stolen som jag firades upp på, jag föll 10 meter när en av svetsfogarna brast.