Tis 13 jan

Jag vill inte ha barn!

Jag vill väl inte bli med barn heller! Kräkas och må illa och få ont i brösten och tappa sexlusten och gå upp i vikt och få blodvallningar och bli finnig och äta murbruk och få svullna fötter och bli hormonkossa på heltid och gå tre veckor över tiden. Och sedan knappt överleva en 72 timmar lång förlossning och spricka en decimeter och sy fyrtioelva stygn, eller göra akutsnitt så att magen ser ut som den haft huvudrollen i "Motorsågsmassakern 3".

Och sedan då? Amma så att bröstvårtorna blöder och vaka över kolikbarn hela nätterna och få hängbröst som man snubblar på och gå runt och lukta barnkräk och bajs och brytbönor dygnet runt. Och lära ungarna gå och prata och sitta still och hålla tyst, och skicka dem till skolan och få separationsångest och oroa sig för att de skall bli mobbade och få samtal från rektorn för att de slår sina klasskamrater och inte utvecklas normalt och man uppenbarligen är en värdelös förälder.

Och förvägra dem en moppe på 15-årsdagen för att de fått IG i alla kärnämnen och bli kallad "jävla hormonkossa" (eftersom man vid det laget är i övergångsåldern) av de små änglarna och få panik för att man hittar kondomer när man städar strumplådan och lösa ut dem hos polisen när de klottrat på allmän egendom och oroa sig för att de knarkar eller super.

Och gråta när de blir inkallade i lumpen eller drar till Thailand på tågluffarsemester och få panik när man hittar de kvarglömda kondomerna i strumplådan och gråta av lättnad när de kommer tillbaka efter sex månader och inte har hört av sig en enda gång.

Och gnata om att de skall klippa sig och skaffa jobb och tänka på sin framtid och bjuda ut den där trevliga flickan i huset bredvid, och slita sitt hår i smyg och bita ihop och hälsa vänligt på den där otrevliga flickan som blir hembjuden istället. Och oroa sig för att de skall bli gravida innan de är gifta och oroa sig för att de inte skall gifta sig och oroa sig för att de skall gifta sig och oroa sig för att de aldrig skall bli gravida överhuvudtaget trots att de är gifta.

Och sedan oroa sig för att de är gravida och för att de inte vill lyssna på alla goda råd och minnen från ens egen graviditet och för att de minsann inte förstår vad det innebär att bli föräldrar.

Och till slut bli mormor eller farmor och inse att allt precis har börjat om igen.

Nä, att få barn, det är nog dötrist, och urtråkigt, och fånigt och... och... alldeles... underbart...

Jag vill också ha en bebis!!!!!!!

*