|
|
Hej jag är en tjej på trettio kan inte få barn .har för närvarande ingen sambo .Men har tidigare försökt få barn.Det är väldigt olyckliga omständigheter till detta tyvärr.Jag är mkt ledsen över detta eftersom jag är mkt barn kär. Men livet måste ju gå vidare för det .Kram på er alla ni som försöker och kämpar för att kunna få barn jag håller tummarna för er och hoppas för er skull att allt går vägen för var och en av er .
|
|
|
|
Hej! Jag heter Jeanette och är 24 år. Jag och min sambo har gått på utredning snart i ett år (!). Krånglande läkare...Vi har försökt få barn i drygt två år. Nu står vi inför vår första insemination. Finns det någon fler här som ska göra eller har gjort insemination? Vad är orsaken till er barnlöshet? Hos oss hittar man inget fel (men nåt måste det ju vara...). >>Åsa Jag har oxå högt prolaktinvärde, äter för närvarande medicin mot det. Jag fick för mig att jag skulle dö i hjärntumör när jag fick beskedet. Man ska nog inte läsa för mycket strunt på nätet. Jag hittade nämligen en sida där det stod att vanligaste orsaken till högt prolaktinvärde var en hjärntumör. Men så var det ju givetvis inte. Men det där med stress fick jag oxå höra. Sen undrade min läkare om jag åt mycket lakríts. Det kunde oxå ge ett högt prolaktinvärde. Hälsningar Jeanette
|
|
|
|
Hej, jag är 24 år och jag och min sambo har sedan november -02 försökt få barn. Har inte gått så bra... Vet inte om denna grupp är rätt för mej, eftersom jag i december blev gravid men i går var tvungen att skrapa... Kanske tycker ni att jag ska söka mej någon annanstans, men sorgen är densamma.... Bor norr om Sthlm med min sambo, 29 år och hans son, 7 år.
|
|
|
|
Hejsan! Är en tjej f-65 som har diagnosen PCO syndrome. Jag och min man är utredda för ofrivillig barnlöshet. Efter alla undersökningar, behandlingar och operation valde vi att ej göra IVF. Är idag föräldrar genom adoption.
|
|
|
|
 Hej på er! En glad och positiv tjej i slutet på sina bästa år är jag det, 29 år... Jag bor tillsammans med min underbara, goa gubbe sedan 9 år tillbaka. För ett par år sedan köpte vi ett stort hus, som vi räknade med att få dela tillsammans med två barn. Men barnen kom inte... Vi har nu försökt i över ett år, och ska iväg på utredning nästa vecka, i Västerås, på kvinnokliniken där.Hormonprover för att se så att sköldkörteln fungerar som den ska, har tagits, så det är som det ska. Min mens däremot fungerar inte. Den började att krångla rejält när jag började gå ner i vikt. Jag ville gå ner minst 10 kg innan vi började planera barn, för att jag inte skulle vara såååå tung. Nu har jag hunnit gå ner 16kg. Åter till min krångliga mens, jag har typ mens varannan månad. Om jag har ägglossning vet jag inte, men det får vi väl reda på under utredningen. Jag har ett ganska stort behov av att prata om detta, men det är inte alltid man vill prata så öppet om det. Jag menar, det är inte många som berättar att de planerar att skaffa barn, även om man inte har problem att bli gravid. Dessutom så är jag sååå trött på att få höra en kommentar som verkar vara någon standardkommentar från människor som haft lätt att bli gravida, nämligen; tänk inte på det, så ska du se att du blir gravid!"
|
|
|
|
|
|
|
|
Hejsan! Jag är precis fyllda 30, bor i ett hus på landet utanför Göteborg,med min underbra sambo,jag har pco,har försökt bli gravid i 2,5 år,inget har hänt,hoppat runt till olika gyn ,inte fått någon hjälp bara masa påpekningar att jag först måste gå ner i vikt, vilket jag hela tiden kämpar med och tycker att jag lyckas med rätt bra,har gått från 107kg till nuvarande 88kg till mina 172 cm. Fick för ett tagsedan tips om en en gyn i Göteborg som är helt underbar, fick tid hos honom 1 vecka efter jag ringt,han sa att han kan och vill hjälpa oss,skall börja med behandling bara vi får svar på min sambos spermaprov. Hoppas verkligen att det kommer att ge resultat för oss snart. Kramar till er alla
|
|
|
|
|
|
|
|
Hej!!  Jag och min sambo har varit tillsammans i ca: 15-år och vi har försökt i ca: 3-år att bli föräldrar, men tyvärr har jag inte lyckats bli gravid än. Nu har jag ialla fall tagit kontakt med fertilitetsenheten på Huddigesjukhus så nu står vi i kö på IVF-enheten. Hoppas vi snart kan få hjälp för vi längtar enormt efter barn bägge två. Anja
|
|
|
|
Är en tjej på snart 24år. Är förlovad och har ett barn från tidigare förhållande. Har en abort bakom mig för ca 4år sedan. Fösöker nu få barn med min fästman men inget lyckas..... Gnager på mitt inre att inte veta varför jag inte blir gravid nu, när allt känns rätt, då jag har blivit det förut, då allt var "fel". Han har själv 2 aborter bakom sig med en annan tjej (hon gjorde abort utan hans vetskap) Och jag vet hur mycket det sårade honom. Han har sagt upprepade gånger att jag skall ringa till en läkare så vi får en tid. Men jag vågar inte.... Vad gör jag om vi hamnar på en utredning och de kommer fram till att jag inte kan bli gravid? Då är jag inte tillräcklig som kvinna... Då kan jag inte fortsätta med min fästman.... Han är enormt barnkär och vill inget hellre än att få egna barn. Jag kan inte beröva honom det....
|
|
|
|
Hej hej Jag är en tjej på 20 år. Har vetat att jag är ofrivilligt barnlös sedan 2 år tillbaka. Fick reda på det tidigt pga av att man upptäckte att jag är född utan livmoder och utan äggledare. Så jag kommer aldrig få chansen att ha en liten bebis i min mage. Det enda alternativet är adoption. Som tur var har jag en underbar pojkvän som har stöttat mig genom allt och nu är han och jag inställda på att adoptera. Ibland känns det sorgligt att veta att man inte kommer få några egna barn. Men mest ser jag fram emot den dagen vi får åka och hämta vårt barn. Skulle bara vilja säga att det jobbigaste med allt det här är alla frågor från folk som frågar när det är dags för barn osv. Ni vet nog va ja menar. Skulle nästan vilja att det stod barnlös i pannan så man slipper alla frågor. Nu vet ni min situation. Kram
|
|
|
Alias: Plindus
|
Hallåjsan Jag heter Linda men använder alias: plindus.... ( Uppdat 13/1-04. )
Bor i Sunbyberg med min sambo Ari, vi är båda 32. Har varit ihop i 4a år, och i princip velat haft barn helatiden. Dock har jag en Pco(`s) diagnos. Har väl antagligen haft den hela tiden.
Har inte alltid haft så tur med läkare...så jag måste nog säga att på ett sätt så är jag lite bitter. Men är en väldigt generös, varm & ödmjuk person, när det gäller allt annat !!!
Började - 03, börjat med Pergotime. Det har inte gått så bra ( 5-6 behandlingar, varav 2 sista dubbel dos ), ingen ÄL...
...ska nu snart - 04 få börja med Gonal-F, så det är bara att vänta å se vad som nu kommer att hända! 
Vi ses alla goa tjejer (killar med om ni finns här...) |
|
|
"Mar-Lina"2
|
Hei! Jag och min man försökt bli med barn lenge nu..som så många andra.. Vi har gjort ett IVF försök, som misslycktes och det var förstås jättehämskt - jag var positiv hela tiden och trodda ja , men dette kommer jo att gå vägen... NOT! Min man och jag har tydligen ?? inga problem enl kliniken, men vi blir endå inte med barn... Nu är vi inne i försöket att återföra 2 embryo, som vart över vid första försöket. Dom 2 klarade av tiningsprocessen bra, och kunde återföras. Nu väntar vi bara i spenning hur det skall gå....11 dagar sedan dom fick komma inn i värmen hos mig...
|
|
|
Loppan/Tessan
|
Hej! Jag heter Tessan, kallar mig Loppan på nätet. Jag är 29 år och sambo med en man som är ett år yngre. Vi har en liten Goldenkille som heter Frasse. I mars-01 startade vi våra tappra försök att bli med barn. Efter ett år gjorde vi en utredning som visade att spermierna inte var varken snabba eller speciellt många. Vi sattes upp i kö för IVF. I maj-03 gjorde vi den första behandlingen (isci) som tyvärr misslyckades. I oktober-03 gjorde vi den andra behandlingen och i skrivande stund (november-2003) har vi för bara några dagar sedan fått ett fint underbart PLUS på graviditetstestet. Ofattbart! Klickar du på mitt namn till vänster så kommer du till min hemsida. Kram Tessan
|
|
|
80jeanette2
|
Mitt namn är Jeanette jag är 25 år och har tillsammans med min underbara sambo försökt bli med barn i snart 3 år. Dom hittar inget fel på någon av oss, förutom att jag haft lite endometrios.. Så nu står vi äntligen i kö till IVF i Malmö ngn gång under 2006`s vår..Hoppet och förväntningarna är stora men även rädslan! Är det fler än jag som väntar på sitt första försök, kanske tom i Malmö? Lycka till alla! Stor kram/80Jeanette2
|
|
|
A83
|
Hejsan! Jag heter Anna och bori Stockholmsområdet med min sambo sedan snart 4år. För ca 9 år sedan ändrades mitt liv drastiskt. Jag var en glad 16 åring med stora framtidsplaner om familj och barn. Men en dag så ville ödet något annat. I september 1999 fick jag veta att jag är född utan livmoder. När jag var 16 år så tänkte jag inte så mycket på det. Men ju äldre jag (fyller 25 om under våren) blir desto mera kommer önskan av att bli gravid, Men det går ju inte. Just nu är jag sjukskriven för min depression som jag har fått i samband med att jag har börjat grubbla över livet samt att alla runt om kring mig skaffar/skaffat barn. Skulle gärna vilja komma i kontakt med fler som är födda utan livmoder H/Anna
|
|
|
alias Molly mus
|
Hejsan! Kände på mig ända sedan jag var i tonåren att jag skulle ha svårt att bli mamma. Vi har varit barnlösa i snart fyra år. Det är mig det är knas med,mina ägglossningar är dåliga samtidigt som jag inte har regelbunden mens. Många behandlingar med pergo-time. Har också behandlats med gonal-f och profasi sprutor. Till hösten har vi äntligen kommit fram i kön och ivf behandling på CURA börjar. Vi blir dit bjudna nu i juni på ett informationsmöte. Försöker att inte ha föööör höga förväntningar, ja ni vet själva... Vill ni snacka lite? min e-mail malindasilva@msn.com
|
|
|
Alias: Lillis
|
Hej! Jag och sambon har försökt få barn i fem år, för två år sedan sökte jag hjälp pga. kraftiga sammandragningar i livmodern + att jag börjat ana att allt inte stod rätt till. Efter en lååång utredning fick jag veta att jag har endometrios + ett fel på livmodern. Vi sattes till slut upp på väntelistan till ivf för snart ett år sedan, och beräknas vara framme till våren. Jag är 31 år och bor i Göteborgs trakten.
|
|
|
Alias: Mys
|
Hej!  Jag heter Madde och är 34 år, min sambo är 28 (bor i Gästrikland). Vi hade bokat tid på fertilitetsmottagningen, men en månad före den bokade tiden åkte jag in akut till kvinnokliniken. En stor cysta hade spruckit och dess tyngd hade vridit äggledaren och äggstocken två varv runt sig själv. Fick ta bort allt på den sidan. 4 månader senare tog de även bort den andra äggledaren. Den var platt och innehöll vätska som skulle kunna stöta bort ett ägg, så våra chanser ökade när jag tog bort den. Gjorde vårat första IVF försök i sep-03, men det gick tyvärr inte bra. Gjorde det första frysförsöket i dec-03 och gravtestet visade positivt men det slutade med "missed abortion" i v. 10. Ev. nytt frysförsök i mars-04. marlayne@hotmail.com
|
|
|
Alias: Patpelin
|
Hej! Jag är en dalkulla på snart 32 år men som bor i Småland sedan 4 år tillbaka. Här bor jag tillsammans med min man och en härlig dotter på 1år och 2 mån. Jag trodde det här med att skaffa barn var enkelt. Men det har jag fått uppleva att det är det inte. Vi har genomgått en IVF-behandling. Vi hade verkligen turen att det lyckades på första försöket. Hade försökt i 7 år innan det tog sig och vi insåg att vi måste få hjälp på traven. Vill absolut ha fler barn. Men vem har sagt att det går?! Det är en kostnadsfråga + att det ska ta sig. Tycker att det är otroligt orättvist när kvinnor som inte vill ha barn bara kan titta på en man och bli gravid och andra som verkligen vil ha barn får kämpa. Fattar inte varför det ska vara en sån stor kostnad...
|
|
|
Alias:Åkersängel
|
|
|
|
Amathea
|
(Uppdaterar min info) Hejsan allihop! Bor i västsverige med maken. Har gjort en utredning (efter p-sprutekrångel) som visar att jag inte har någon ägglossning och började med pergotime. Får ändå dåliga värden, och ska förhoppningsvis börja med trippel-dos nu.  Hoppas på bättre tider! /Angela
|
|
|
Anfi
|
Hej!!! Har precis hittat den här sidan och upptäckt att jag inte är ensam. Fast jag trodde det från början. Jag sominte har gillat att sitta vid datorn, men tyckr jag om det. Nu vet jag vad jag skall gå in. Det här är en toppensida tycker jag. Jag är en tjej som är 33 år. Jag och min kille(sedan 14 år tillbaka) Har gått igenom 7 försök och alla är misslyckande. Sedan får vi inte göra några försök i Augusti månad eller September efter som jag får kraftiga allergi shocker och måste in akut. Jobbigt. Jag försöker att älska livet trots motgångar som kommer och går. Gillar att cykla, simma, umgås med vänner, resa pluss en massa annat. Jag vill gärna komma i kontakt med andra. Dela saker som man har gemensamt och själv gått i genom. Det känns mycket lättare att den som har gått igenom samma sak förstår. En sa till mig att hon visste hur det känndes att inte få barn(men ändå har hon fött tre). Konstigt. Vill ni maila direkt till mig Vad jag är glad över dom alla som har fått barn genom IVF Lycka till
|
|
|
Anfi
|
Min rätta mail adress:
|
|
|
Ängelen
|
Hej! Jag är en snart 28 årig tjej som är sambo sedan 11 år. Längtan efter en bebbe har funnit med oss i 1,5 år men pga olika omständigheter, jobb & operatioon så har vi "bara" jobbat aktivt sedan november.
Jag vet att det är många här som har vänta mycket längre än vi, men för oss är 6 månader en evighet.
Jag hoppas att jag kan få lite stöd och tålamod genom denna sidan.
Ha det Kram Ängelen
|
|
|
AngelOfDarknes
|
Jag är en tjej född-75 som har med min sambo född-69 försökt få barn i sammanlagt 9 år. Efter 5 år blev jag gravid ,upptäckte det i v.12 och hon kom sedan i v.34. detta var år 2000. Har nu försökt i 3 år till.gick på utredning på ett sjukhus i 8½ år ,det ända dom kom fram till var att jag vägde too much. o inte hade nån ägglossning. gå ner i vikt o ät gestapuran sa dom.det hjälpte inte. Böt till en privat klinik för 4 mån sedan, på första undersökningen kom dom fram till att jag har PCO! Har nu ätit pergo i 3 mån utan resultat .Amanda våran dotter var egentligen omöjlig för oss att få, har dom kommit fram till. Hon är mitt allt. Vill så hemskt gärna ha ett syskon till henne nu. kram på er!
|
|
|
änglajakt
|
Hej alla kämpar . Jag är i en liknande situation som er men jag är inte bara barnlös utan jag har oxå sjukdomen endometrios. Den har jag haft sedan -98 och detta har resulterat i 3 operationer. Den sista gjorde jag mars-04 och då sökte jag och min sambo hjälp för att vi inte hade blivit gravida på ett år. Men istället fick vi svaret att jag var tvungen att op mig, de tog bort 2 apelsinstora cycstor på mina äggstockar. Inte undra på att folk hade trott jag var gravid, alla fråga om jag var gravid på stan. Snacka om jobbigt!! Nu försöker vi på nytt, men det verkar inte hända så mckt. Som tur är har vi hoppet om IVF då vi står på kö till Gbg. Vad gör man mer än att hoppas på änglavakt! Många kramar N.
|
|
|
Anna
|
Är en tjej på 27 år, gör för tillfället mitt och min sambos andra IVF försök. Det första misslyckades... Det blev ägg och äggen blev befruktade men det "tog" sig inte. Men nu... hoppas, hoppas... Finns det nån som vill prata ibland kan du ju skriva några rader. anna.1.k@hotmail.com
|
|
|
anna 26
|
Hej jag och min man har varit ihop i åtta år (gifte oss i sommras ) och velat utöka familjen i fyra år. Än så länge har vi endast lyckats med att utöka den med en tokig Boxer hund, var hade vi tagit vägen om vi inte haft honom att slösa vår kärlek på. Har världens gulligaste läkare och sjuksköterskor som hjälpt oss med utredning. De kom fram till att jag har endometrios plus att jag hade en infektion i kroppen. Efter att ha provat diverse behandlingar så ska vi nu bli iväg skickade på provrörsbefruktning. Väntetiden är allt från tre månader till åtta månader och väntan känns helt plötslligt lång, innan tycker jag att allt bara rullat på. Vi har ett kompis par som provrörsbefruktningen gick lyckat för , och ett kompis par som avbröt sin behandling och de flyger snart iväg på en liten "semester" och kommer hem med sin son. Hur det blir för oss får tiden utvisa- alltjag vet är att tiden går väldigt långsammt just nu och att VI längtar efter en större familj. Vill bara skriva att det som gör mig mest ledsen är när vänner blir gravida och de knappt vågar säga det - för de vill ej såra, det sårar mer om de tror att vi ej är glada för deras skull. Jag vill kunna säga till mina vänner som får barn - jag blir så avundsjuk jag vill också, utan att det ska misstolkas. skulle finnas en handbok för vänner och familj, det jag behöver är vänner som peppar mig och inte tycker synd om mig, skulle man gå runt och tycka synd om sig själv hade man glömt bort att leva. kram på er alla.
|
|
|
Anna 7155
|
Hejsan 20050107
Jag heter Anna och har varit inne på denna sidan sedan i höstas men inte gjort min presentation. Jag är 40 år och har försökt skaffabarn i ett antal år med min man. Vi har gjort flera insemineringar och nu håller vi på med IVF. Har haft 2 misslyckade försök och är nu på G att få tillbaka ett av de två kvarvarande ägg ifrysen. Enligt läkarna finns det inga fel varken på mig eller min man möjligtvis var spermierna lite långsamma, men enligt läkarna skulle vi t o m kunna klara det på egen hand, men det har vi ej haft någon lycka med.Hoppas på ett lyckosamt år för alla som kämpar.
|
|
|
anna sandberg
|
Hej Jag heter Anna Sandberg och är gift sedan snart två år. Jag är 25 år och min man 28 år. Vi bor i ett litet hus i Onslunda med våra två hundar ( st bernad). Vi har försökt att få barn i fem år och började en utredning i september 07 och den visade att det inte fanns någott fel på oss. Vi ska nu gå på ett första möte på Curakliniken för att påbörja en IVF behandling. Vill så gärna ha barn. Jag är uppvuxen med många syskon 7st och vill själv ha många barn. |
|
|
Anna.
|
Jag heter Anna 38 år o min sambo Anders 29 år. Vi har försökt att bli med barn i 2 år. Efter ett utomkveds & två missfall är vi äntligen på väg till vår första ÍVF. Har precis börjat med sprayningen 25 april,hade tur att vi bara behövde vänta i ca 1 månad på tid i Falun. Jag har en dotter som heter Petra och hon blir 17 år dec, hon har alltid önskat sig ett syskon så vi hoppas verkligen att vi ska lyckats.
|
|
|
Anna73
|
Jag och min man har försökt att få barn i över ett år, vilket känns inte så länge jämfört med många av er här, men det har känts som en evighet för mig. Vi har just avslutat vår utredning och de hittar inget öppenbart fel men det finns ju par som ändå inte kan få barn. Det känns väldigt nedslående. Jag är känsligt mot hormoner och mår dåligt bara av mensen och de vanliga hormonsvängningarna och det känns som att en hormon behandling och de behandlingar man gör för IVF skulle bara leda till att det bra liv som vi har som par förstörs för jag kan inte vara mig själv under hormonsvängningar.
|
|
|
Annabel
|
Hej! Är helt ny medlem här :-) så jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här..men ja kör på ;-) Vi har försökt bli gravida sen 2002 då jag slutade med mina p-piller. har under 2005 genomgått utredning och de hittar inget fel varken mig eller mannen. Har ätit pergo under 6 menscyklar för att förstärka ägglossning, men det har inte tagit sig iallafall. Vi står i kö till IVF sen sept 2006.
|
|
|
AnnaIréne
|
Läs om mej under AnnaJ. Jag har strulat till det med adresserna. AnnaJ
|
|
|
AnnaJ
|
Jag har fyllt 41 & min sambo är 40. Vi har försökt bli med barn sedan -98 & det händer inget. Så vi kontaktade landstinget där vi bor och fick göra en utredning. Tyvärr så är åldersgränsen för betald IVF/ICSI 37 (eller är det 38?) år. Så har vi gått hos en privat läkare för behandling och har gjorde en ICSI i Falun, i början av april i år. Den misslyckades, så nu gör vi ingen fler ICSI, utan adopterar istället. Våra vänner har en son, (han är 8 månader, den goa killen) & ett annat par som fick en pojke den 10 juli. Det känns lite i maggropen, men tjejerna förstår och pratar lika mycket om vår adoption, som sina barn, så det funkar. Sen simmar vi på helgerna (även lillkillen) och har kul ihop. Hoppas på ett bra år, med snabb hemutredning och bra adoptionskurser... uppdaterad 20041224;Har nu fått barnbesked och vi har en liten tös i Kina! Vi hämtar henne den 31 januari om inget inträffar! Det är nära nu... AnnaJ
|
|
|
annaJ
|
Hej! Jag är 24år och har med min man försökt få barn aktivt i ca 1 år men har inte använt skydd i 4 år. Jag har fått ett missfall i v 12, en missed abortion. Jag gorde dumt nog en abort när jag var 18 men jag är övertygad att den graviditeten även den skulle slutat med missfall eftersom jag blödde och hade samma symtom som vid missfallet.Jag är så glad över att hitta den här sidan, man kan verkligen känna sig ensam i en sån här situation. Vi går på Lucina-kliniken i Stockholm sen 6 mån tillbaka. Efter en antibiotikabehandling på 3mån så ska det inte finnas några större hinder för att vi skulle bli gravida...men inget händer Jag har läst era presentationer och undrar lite hur ni fick kontakt med landstingsvården? När jag fick missfallet så ville de inte ens ta emot mig på ett återbesök efter skrapningen. Jag var för ung och hade fått för få missfall....(Jönköpings landsting). Jag har kollat på ivf på Lucinakliniken och på Sophiahemmet. Är det någon som varit på Sophiahemmet, betalt av landstinget? Annars är vi smålänningar och bor i stockhom för att jag pluggar jag till sjuksyster på sophiahemmet. skulle vara toppen att komma i kontakt med andra i samma omr. Kram på er allihop/Anna
|
|
|
Anna-Marria men kallas Amie
|
Hej! Mitt namn är som sagt Anna-Maria menkallas av familj och vänner för Amie! Jag är snart 24 år gammal! Bor tillsammans med min man Joakim som jag varit tillsammans med sedan 1999, som jag gifte mig med 2001! Som jag planderade skaffa barn med redan sista mars 2000! Jag skrev fel på ett annat ställe! 2003 fick vi reda på att vi inte kan få barn med varandra på grund av den sjukdom som jag går omkring och bär på! Jag har endometrios! Vi bor tillsammans i en liten två:a i uppsala tillsammans med våra två katter - Ville och Tiger samt vårat lilla marsvin Sizzla! Vill ni veta mera om lilla mig så hör gärna av er till mig! Bisson5@hotmail.com är aderssen till mig!
|
|
|
anna-märta
|
Hej på er.... Är en tjej på snart trettio år som har försökt få barn i snart sju år. Varit gravid en gång, men fickmissfall i vecka 14. Har nu gått snart 4 år sen dess. Min man och jag har gått igenom utredning, men man har inte funnit någon orsak till vår barnlöshet. Väntar på IVF-behandling och har äntligen fått tid för första besöket som är om 2 veckor. Har massor av funderingar och frågor, men antar att svaren kommer med tiden. Har varit inne och läst på den här chatten tidiigare men inte skrivit själv. Skönt att se att man inte är ensam.
|
|
|
annsi
|
Hejsan! Jag är en ny medlem som av en ren slump hittade eran sida och blev intersserad. Vi är 37 och 40 år jag är undersköterska och min sambo egen företagare. Jag och min sambo sedan 20 år tillbaks har väl varit ofrivillig barn lösa i närmare 15 år men pga. att jag inte tycker om gynekolog undersökningar så har vi inte sökt hjälp för det förrän för ett par år sedan. Utredningen på sjukhuset sa oss att det var min sambo det var fel på så det har vi ju trott i drygt 1 1/2 år. Vi har genom gått 4 st ICSI behandlingar (3 landstings betalda och 1 privat) utan resultat och när vi bytte från landsting till privat så började den gyn. läk. att fundera på min ägg kvalite något som dom inte sagt ett ljud om på landstinget(lite tråkigt att man får så olika info.) Så på privat kliniken gjorde vi ett försök strx före midsommar som inte lyckades så just nu går jag och väntar på att dom ska öppna efter semestrarna så att jag får reda på vad dom tyckte om mina ägg! Jag tror att jag vet svaret men man vill ju höra det från någon son kan !!!! Med tanke på att dom fick ut 14 st ägg men bara 2 st delade på sig så behöver man inte vara ett geni för att lista ut vad han kommer att säga. Så är det någon som vet något om äggdonation i Finland så får ni gärna maila mig. Kram Annsi annsilars@hotmail.com
|
|
|
Åsa
|
Hej allihopa Jag heter Åsa och fyller snart 30 år. Jag och min man har försökt att få barn nu i över 1 år och har precis varit på vårt första besök på lasarettet. Alla runt om kring en skaffar barn, man tycker alla är gravida, min mamma ger indirekta hintar om att hon vill ha barnbarn, alla frågar "När skall ni ha barn" och själv så lider man som bara den. Jag har bara berättat det för två tjejkompisar för jag vill inte att alla skall se på mig med "Stackars er" blicken.......ja ni vet ju alla hur det känns. I lördags var jag på tjejmiddag och hela kvällen verkade gå ut på att övertala de av oss som inte hade barn att skaffa barn. "Ni missar så mycket", "Vad väntar ni på?".......jobbig kväll. Jag har läst era inlägg här på chatten ett par veckor nu och känner mig så himla oerfaren och grön. Jag tänkte att det kanske inte var lönt att skriva något men insåg att det är just personer som er som jag behöver. Ni som vet precis hur jag känner och precis vad som kommer hända. Jag finns här för er om ni finns här för mig! Som sagt, vi var på vårt första besök för ett par veckor sedan och då blev det bara blodprovstest. Veckan efter fick jag hem ett besked om att jag skulle ta om mitt prov då jag hade för höga halter av Prolaktin. Jag läste på nätet och fick fram att det kunde komma av stress vilket jag är nästan 100% säker på att det är. Jag har haft det otroligt stressig här på jobb tom så stressigt att mensen uteblev 2 månader, och då trodde jag självklart att jag var gravid! Ni kan ju räkna ut hur besviken jag blev. Nu skall jag i alla fall sluta här på mitt jobb om 1 månad då min avdeling skall bli utlagd på konsulter i stället. Förhoppningsvis sjunker prolaktinhalten då även om jag nu känner mig stressad av att hitta nytt jobb. Min man skall ge spermaprov nästa vecka och jag skall in för undersökning den 1 december. Håll en liten tumme för oss att allt är bra. Kram på er alla Åsa
|
|
|
Barnlängtan
|
Hej !
jJag har gått in på den här sidan ett tag och även skrivit några gånger, men har inte presenterat mig tidigare. Jag heter Beatrice men har barnlängtan som användarnamn. Är 37 år och bor tillsammans med min sambo i Stockholm som är 31 år. Vi har försökt att bli gravida i snart 5 år. Jag har gått på utredning och gjort insemination på Sophiahemmet utan resultat. De hittade inget fel. Fick en remiss till KS. Där de gjorde IVF som blev fel första gången med medicineringen och skulle få göra om de två behandlingarna men fick bara en. Sedan la de ner mig och sa att mina ägg vara inte bra kvalitet. Jag kunde inte bli gravid. Det var en svår smärta att få veta det och de var inte så sympatiska att förstå och kunna hjälpa mig när jag fick veta om det. Jag kommer aldrig att vilja ha kontakt med dem igen. På sommaren efter för 1,5 år sedan blev jag otroligt nog gravid av mig själv men fick tyvärr missfall i 6:e veckan. Mitt i lyckan att få se att man var gravid och sedan var det borta. Det var fruktansvärt. Nu har jag kommit fram i kön till ägdonation men känner mig osäker till det. Vi vill vänta och se om det fungerar själv. Jag går nu hos en privatklinik som har läst min journal och läkaren säger att jag har blivit felbehandlad på KS. Han tror att det skall fungera. Har fått hormonsprutor som gör att äggen mognar bättre och sedan har haft koll på ägglossningen. Har tyvärr bara hunnit gjort det en gång och det var förra våren, pg a cysta. Jag går även på zonterapi varvat med akupunktur som skall vara bra för om man vill bli gravid.Jag har även för låga blodsockervärden som kan göra att det inte blir någon graviditet. Går på utredning för det. Ibland känns det så hopplöst att fortsätta. Det har varit fem tunga år. Jag är jätteglad att det här forumet finns. Man får hopp att kunna gå in och se hur andra har det och att det har lyckats för många. Att man inte är ensam. Min kille har så svårt att prata om det här, han stänger in sig. De flesta av mina vänner har barn och de har inte haft det svårt heller att skaffa. Då är jag glad att ni finns. Kram Beatrice
|
|
|
Beatrize
|
Hej alla goa medlemmar!!! Det är jag som står som värdinna till vår sida. Jag tror inte att jag har mer eller mindre kunskap om det som rör "ofrivillig barnlöshet" än er andra, men jag kände att jag inte bara kunde vanka hemma och tycka synd om mig själv. Jag ville göra något åt min situation och startade därför det här forumet 2003 efter en avgörande nyårsafton. Jag kallas alltså för Bea och gifte mig sommaren 2000 med den man jag träffade och blev hopplöst förälskad i sju år tidigare. Vi flyttade till en lägenhet i Arboga, fyra rum och kök, och ni vet hur man tänker - "ett vardagsrum, ett sovrum, ett arbetsrum och ett BARNRUM". Det lätta var att skaffa rummen, det svåra var att fylla dem som ni vet. 2002 genomgick vi en fertilitetsutredning i Västerås. Efter alla prover och undersökningar konstaterade de att vi tillhörde den tredjedel som var "oförklarligt barnlösa". Strax före jul fick jag börja äta Pergotime, den ägglossningsstimulerande tabletten, trots att jag hade ägglossning, för att ge den en extra "skjuts" så att säga. Jag åt Pergosarna i fyra månader, därefter hade jag ett uppehåll på en månad för att sedan starta upp vår första IVF. Jag fick emellertid avbryta den då jag inte fick fler än två ägg. I september genomförde vi vår första egentliga IVF som till vår stora lycka (och förvåning) resulterade i ett positivt litet plus.
Tänk om man som ofrivilligt barnlös skulle ha möjlighet att få veta exakt hur framtiden såg ut, då skulle all den här plågan vara mycket lättare att bära. Ett år efter att jag il frustration startade det här forumet, avslutades med ett växande knyte i min mage. Livet är bra underligt!
Mirakel nummer 1 blev vår Hugo som kom till oss den 19:nde juni 2004 efter en lååång förlossning (70 timmar!!!) En stor kille 4210 gram och 52 cm lång.
Mirakel nummer 2 skedde oss runt jul samma år då vi fick reda på att vi blivit spontant gravida med Hugos lillasyskon då Hugo bara var ett halvår. Vilken julklapp va? :-) Isabelle föddes den 18:nde september 2005 efter sexton timmars förlossning. Hon var "stor för sin tid", 5010 gram och 53 cm lång, så vi fick ligga på övervaket, men allt gick bra. Beatrize
|
|
|
Berit
|
Jag är 39 år (huva! vad tiden går!) och har tillsammans med min man på snart 36 år försökt bli förälder i fem år. Vi har genomgått tre IVF-behandlingar med "bonus" vid två försök. Då menar jag embryon som varit av god kvalitet och frysts. Totalt har vi satt in embryon sex gånger och just genomgått ett missfall så det är lite tufft och deppigt för tillfället. Vi planerar att återföra sista embryot i frysen så snart min kropp är i fas efter missfallet, och om nödvändigt därefter eventuellt genomgå en IVF-behandling till, som vårt landsting bekostar. Vi står även i kö sedan september 2003 för hemutredning för adoption, och hade en tid nu i juni för ett första besök på familjerätten in vår kommun. Det bokade vi av eftersom jag var gravid, och några dagar därefter kom missfallet. Så nu får vi vänta igen, denna gång till oktober på att kunna börja utredningen, som min man inte riktigt har bestämt sig för om det är rätt för honom med adoption. Vi har inte helt gett upp hoppet om att bli förälder, men det minskar i takt med misslyckade försök och min mans tvekan för tanken på adoption. Det mest påfrestande i situationen är denna väntan och koll av almanackan för sprutor, ultraljudstider, graviditetstest och osäkerheten om hur livet ser ut om ett år framöver. Det kan göra mig galen att alltid vara tvungen att planera preliminärt.
|
|
|
Birpa
|
Hejsan! Jag är en tjej på 34 år som alltid längtat efter barn men eftersom min pojkvän inte ville samma sak så bröt vi upp efter flera års förhållande.Så nu har jag varit i kontakt med "Storkkliniken"i danmark som hjälper ensamstående att bli föräldrar.Har tänkt igenom detta oändligt massa gånger om jag gör rätt i att skaffa barn som ensamstående. Jag skulle hemskt gärna vilja komma i kontakt med andra som är i samma situation så vi kan dela varandras tankar mm.Hoppas ni hör av er! Till linzay@passagen.se
|
|
|
Brit
|
Hej alla, här är då en liten presentation av oss - Mattijn och Brit. Mattiijn är 34 år och jag är snart 37. Vi bor i Sundbyberg (utanför Stockholm) i en underbar gamma lskola. Vi har varit ihop i dryga sju år nu, och försökt få barn sedan många år. Vi bodde tidigare i NL (Mattijn är holländsk) och vi genomgick undersökningen där. De hittade inga fel hos oss - allt är perfekt. Sedan februari 2002 har vi genomgått tre inseminationer och två IVFer hos Sophiehemmet, men ingen tjock mage i sikte!? Den senaste IVFen gjorde vi i oktober 2003. Nu står vi i kö till Karolinska. Vi tycker mycket om att mysa med kompisar, vandra i naturen, fika (som var Mattijns första svenska ord!) och resa. Kram, Brittis
|
|
|
brumsan
|
Hej alla, jag kalla mig för brumsan. Både här och på FL. Jag och min sambo är 30 år och vi har försökt att få barn i strax över 2 år nu. Har haft 2 missfall de senaste 9 månaderna. Det är inget fel på vare sig mig eller min sambo. Vi är bara oförklarligt barnlösa... Den 31/8 ska vi till våran nya fertilitetsutredare och få pergo utskrivet till mig. Så då får vi väl se hur det går, hoppet är det sista som överger människan!
|
|
|
Camilla
|
| Vi är ett gift par som har en otur kan man säga. Jag är 27 och min man Tommy är 32 år bor med våra djur på landet. Hunden Saga, katterna Mirre och Sissko. Som vi skämmer bort för mycket. Började med en utredning där de inte fann nåt fel på mig, maken hade färre spermier än normalt. Dec 03 gjorde vi en ICSI försök då fick man bara ut två ägg av mig. Och de var i så dåligt skick. Läkaren talade även om att vi bara skulle få ett till IVF försök. För jag hade så dålig kvalitet. Plötsligt hade jag fått symtomen på låg ämnesomsättning. Fick medicin levaxin. Började må dåligt, hjärtklappning då upptäckte de att jag hade antikroppar mot min sköldkörtel. Idag har jag giftstruma och väntar på behandling. Så våra försök får vänta. Det jobbigaste är att min syrra fick en pojk i okt på första månaden utan mens. Man mår så dåligt. Vill gärna komma i kontakt med andra i liknande situtaion. Förresten kollade era läkare upp eran ämnesomsättning? | | |
|
|
|
Camilla
|
| Vi är ett gift par som har en otur kan man säga. Jag är 27 och min man Tommy är 32 år bor med våra djur på landet. Hunden Saga, katterna Mirre och Sissko. Som vi skämmer bort för mycket. Började med en utredning där de inte fann nåt fel på mig, maken hade färre spermier än normalt. Dec 03 gjorde vi en ICSI försök då fick man bara ut två ägg av mig. Och de var i så dåligt skick. Läkaren talade även om att vi bara skulle få ett till IVF försök. För jag hade så dålig kvalitet. Plötsligt hade jag fått symtomen på låg ämnesomsättning. Fick medicin levaxin. Började må dåligt, hjärtklappning då upptäckte de att jag hade antikroppar mot min sköldkörtel. Idag har jag giftstruma och väntar på behandling. Så våra försök får vänta. Det jobbigaste är att min syrra fick en pojk i okt på första månaden utan mens. Man mår så dåligt. Vill gärna komma i kontakt med andra i liknande situtaion. Förresten kollade era läkare upp eran ämnesomsättning? | | |
|
|
|
Camilla
|
| Hej vi är ett giftpar på 27 och 32 år. I 4 år har vi försökt bli gravida. Under vår utredning fann de att min makes spermier var färre. Men inget fel på mig. I dec 2003 gjorde vi vår första IVF som misslyckades totalt redan vid äggplockningen. De fick ut 2 ägg i så dåligt skick att läkaren t om sa att vi får ett försök till. Suck! Men under tiden som vi bearbetade det hårda beskedet fick jag symtom på låg ämnesomsättning. Under våren 2004 till hösten 2004 försökte jag få en läkare att lyssna på mig. Fick iaf hjälp tillslut och åt Levaxin. Men märkte efter nån månad att jag hade hjärtklappning och pigg som bara den. Efter några utredningar fann de att jag hade antikroppar mot min sköldkörtel alltså giftstruma. Idag går jag och väntar på behandling mot den. Värsta av allt är den långa väntan innan vi kan göra vårt nästa IVF försök. Det svider oxå även inom mig när min syrra blev gravid direkt. Känns så orättvist. Kollade era läkare upp eran ämnesomsättning isamband med utredningen? Vill även komma i kontakt med andra i min sits. osterholm03@hotmail.com | | | | Hej! Vi är ett gift par på | | |
|
|
|
Camilla
|
| Hej jagär en tjej på 28 år. Gift sen 2 år med den underbaraste mannen. ( för mig iallafall). Vår historia är inte rolig men så ser vår dag ut. Den 19 maj 2001 beslöt vi oss för att vi ville bli föräldrar. Steget kändes stort, spännande och förväntansfullt. Tiden gick och inget hände, mensen krånglade som tusan och sökte hjälp men ingen empati där. När vi hade gjort klart våra utredningar var jag OK fina äggstockar osv. Maken hade något färre och mindre rörliga än normalt men att kromosomprovet var bra! (Jobbiga under utredningen var att läkaren var sjukskriven så vi hade olika varje gång). Till slut var det då dags för försök nr 1. Nervösa med förväntan. Dagen kom träffade läkaren och kom fram till icsi metoden var aktuell för oss och vi beslöt oss för att örebro vore bra plats för äggplock o insättning. Läkaren uppmanade mig att gå ned några kilo i vikt. Vilket jag oxå gjorde. nässpray, undersökningar och dagen D kom för äggplocket. Man letade och letade, barnmorskan nästan ställde sig på magen för att se vi hade ju rest så långt. Till slut långt upp fann de 2 ägg. Inte mycket. Men ok. Jag blev så ledsen och tyckte att det var så jobbigt. Det blev inte bättre av att barnmorskan klagade på min vikt och sa saker så man blev ännnu mera deppad. Vi fick vackert återvända hem, utan en möjlighet att få prata med någon. Vår fert läkare ríngde mig på jobbet, av alla platser. Sa att vi hade bara 10% chans att lyckas med provrör. Men att vanlig väg eller adoption var det vi kunde förvänta oss. Jag mådde så dålig att jag nästan svimmade. Jag kom in i en svacka och trodde att det var pga beskedet. Håll i er nu. Av en slump kollade läkaren på vårdcentralen min ämnesomsättning och tog både för hög och låga prover. oj vad chockad alla blev jag hade giftstruma och blev omedelbart inkopplad på medicinmottagningen och den 13 maj i år opererades jag. Där fann man ingen sköldkörtel på vänster sida och en mycket dålig på höger. Problemet är att jag nu måste försöka gå ned i vikt 30 kg innan vårt nästa försök. Det jag oroar mig för är om äggen var dåliga pga sjukdom eller ? Ingen som kan ge mig besked. Lyckan var kort, nu försöker vi leva ett liv utan barn. För det lär ta 2 år innan jag gått ned mina kilon. Men längtan är så stark. Som alla andra säger. alla får eller är gravida. Min tro på Gud är borta, hur kan han vilja oss detta? Jag har även vänner som vänt oss ryggen då vi berättat. Det gör så ont. Söker trogna vänner för den som vill. / Camilla blev moster i okt och man ska bara finna sig i deras lycka. | | |
|
|
|
Canistra
|
HEJ!Är ny här skall bara presenterar mig lite snabbt..Är sambo sedan 9 år tillbaka...Vi ska på våran andra utredning nu till Umeå...Jag är snart37 år.Barnlöshet är så jobbigt.Man vet inte hur man ska känna tycka eller tänka just nu...Jag är så nervös....Någon här som fått hjälp via biopsi??Maila mig gärna om ni vill...Kram C tarottant@hotmail.com
|
|
|
Canistra
|
HEJ!Vet ej om min pres kom med så jag testar igen...Vi jag o min sambo skall till Umeå snart jag är så nervös....Vi måste kanske göra en biopsi.Vi har försökt få barn i många år och kl tickar.Jag fyller snart 27 år.Jag hoppas på att få en då är jag nöjd.Någon annan här som gjort biopsi???Kram
|
|
|
Carina
|
Hej på er alla! Jag heter Carina och är några år äldre än vad mitt nick talar om. Har försökt bli gravid i snart 2.5 år, men det går inget vidare bra på den fronten. Är vad jag vet, färdigutredd med "inga fel funna". Mellan ÄL och mens så får jag mellanblödningar. Tror detta är orsaken till min barnlöshet, men ska jag lita på läkaren så har det ingen betydelse. Äter för närvarande pergotime i väntan på insemination. Pergon har förmodligen stärkt upp min livmoderslemhinna eftersom jag blöder betydligt mindre sedan jag började äta tabletterna för 4 cykler sedan. Pga stängd klinik så har jag missat insemination de två senaste cyklarna vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Tycker att vi har nog med problem som det är. Hej svejs!
|
|
|
Carina29
|
Hej på er! Jag heter Carina och har försökt att bli gravid i precis två år nu i januari 2004. Min man och jag har undersöks grundligt, men inget tyder på något onormalt, förutom barnlösheten då förstås. Jag ägglossar varje cykel, har ÄL-flytningar och normal tempkurva. Något som bekymmrar mig är de mellanblödning (bruna flytningar) som jag får varje cykel ca en vecka före mens. Mensen är förövrigt väldigt sparsam. Enligt läkare ska detta inte vara några problem, men det känns ej bra. Väntar nu på en tid för våran första insemination som bör ske i slutet av januari. Hej svejs!
|
|
|
Caroline
|
Uppdaterad version (juli-03) Jag heterCaroline och är 33 år, min man fyller 36 i höst. Vi har försökt att få barn i dryga två år. Vi är oförklarligt barnlösa. Vi står i kö till IVF på Huddinge sjukhus, sedan nov-02. Just nu gör vi insemination på Sophiahemmet. Jag är full av hopp och förväntan. Jag vet att få lyckas med insemination, men det är ju bättre att känna sig positiv, än att vara "nere" både före och ev efter en behandling. Jag och min man gjorde hårmineralanalys i höstas för att sedan få våra kroppar i balans med hjälp av kosttillskott och kostråd. Jag gick på zonterapi en period också, i början av året. Jag mådde superbra av det, men det kostar ju en hel del... Vi har inte gett upp hoppet om ett "bio-barn", men visst känns det tungt emellanåt, därför är jag så glad att Ni finns! Utan Er skulle jag känna mig ensammast i världen! Kram från Caroline
|
|
|
Catrin
|
Hej! Jag heter Catrin och är 35 år. Jag har varit med helt från starten då detta forumet startade, och var faktiskt den första av osssom blev gravid! Dock blev inte min son som nu är lite drygt ett år det första barnet på sidan då Tessan som var gravid med tvillingar födde allt för tidigt. (Tessans dagbok). Nu är det syskonförsök som gäller, har 7 fina ägg i frysen och skall starta upp nån gång i februari 2005. Vi går på Fertilitetscentrum på Carlanderska Sjukhemmet. Är otroligt nöjd med behandlingen och personalen är enastående. Ser fram emot att få testa + i 2005 tilsammans med alla ni andra som kämpar vidare!
|
|
|
Catti
|
Finns det någon som mig? Är 38, min man 40. Har försökt få barn sedan 1995. Vi hör till gruppen oförklarligt barnlösa. Har genomgått 5 misslyckade ivf försök. Varje gång har vi fått ut många ägg som nästan alla blivit befruktade. Varje gång har det blivit 2 ägg som är bra nog att föras tillbaka. Varje gång har jag sedan fått mens runt dag 10 efter återföring av ägg. Just nu tar vi en paus över sommaren för att hämta oss. Tungt är det och många av våra vänner har barn och skaffar fler barn. Är det någon av er som läser detta som är i liknande situation med oförklarad barnlöshet och har gjort många behandlingar, är jag tacksam för stöd, råd och tips om vad vi kan ta oss till. Vet ni några "nya" rön??? Catti
|
|
|
Catti
|
|
|
|
Ch
|
Hej! Jag är en tjej i södra Sverige som är minst sagt ofrivilligt barnlös. Nu är jag snart 41 och har kämpat med det här i femton år och har svårt att ge mig... visst går det upp och ner, som med allt annat, men nu, vid den här åldern så är det så definitift på något sätt. För 14 år sen och för 12 år sen var jag gravid och fick utomkvedeshavandeskap båda gångerna och därför togs äggledarna bort. Jag gjorde sen en ivf ett år senare och hade en helt underbar graviditet, jag gick som på moln! Men säg den lycka som varar för evigt... under förlossningen som varade i två dygn så avstannade hela progressen men ändå vägrade läkaren avbryta med snitt, i stället avvaktade hon några timmar och sedan drog hon med sugklocka & våld ut min flicka... och bröt nacken på henne... låter det hårt? Det ÄR hårt. Det är min livssorg! Läkaren blev fälld i både Ansvarsnämnd och Kammarätt, men jag får ju inte tillbaka min flicka för det... Numera är jag skild och lever i ett nytt särboförhållande där vi inte är överens om det här med ivf och adoption, jag vill men inte han. Känner mig ledsen och bitter samt att tiden tar slut för mig, jag som annars är en glad och positiv person. Därför sökte jag upp den här sidan idag... kanske finns det fler än jag?
|
|
|
Charlotté
|
 Hej på er alla som kämpar så tappert, jag är en envis nu mera en yngre tjej på 35 år med en mirakel son på 3 år. Han tog 10 år på sig att komma, vi fick gå igenom många olika behandlingar för att till slut äntligen få behålla honom. Idag lyser  han upp våran tillvaro något så enormt. Att man inte kan fatta hur mycket man kan gå igenom för att till slut nå detta mål av lycka. Nu arbetar vi på att ge han ett syskon, men vi kommer inte att arbeta oss igenom alla de olika behandlingar som vi har bakom oss. Så vi hoppas nu att min kropp ska fatta hur man ska göra för att behålla barnet. Annars tar vi upp våran adoption igen. Ni som tycker allt är hopplöst ....... snälla ge inte upp hoppet om att få en ny familjemedlem även om ni inte kan själva skapa den, så finns det många barn som längtar efter en mamma och pappa där ute.
|
|
|
CherrieDream
|
Hejsan Allihopa! Det är jag som är nicket CherrieDream och är ny här! Jag vet inte om det är rätt forum för mig.... Jag och min pojkvän har försökt att få barn sedan juni 2005, jag blev med barn strax efteråt men fick missfall i sjätte veckan i aug. 2005. Har också fått missfall i mina tidigare förhållanden, 1987 och 1992, det också tidiga missfall. Efter det har vi försökt att få barn igen men misslyckats med detta. Min pojkvän har inga barn sedan tidigare men jag har fyra barn från mina förra förhållande. Nu har vi försökt i över ett år och jag är orolig för nåt är fel..... Nåt är det ju... Jag tycker att vi gör allt rätt, älskar när det är ägglossning, m.m.. Vi var i kontakt med läkare på vårkanten 2006 som frågade om vi ville ha hjälp med detta här, men då kände vi att vi kunde avvakta en tid till. Funderar på att kontakta vårdcentralen nu, detta här känns inte bra och det är orolig och det tar på psyket att bara gå att vänta på vårat kärleksbarn.... Vi längtar verkligen jätte mycket efter ett barn! Vill bara säga till er alla som försöker: Ge inte upp, lycka till med kärleksbarnet!
|
|
|
Ciaoanna
|
Hej på er! Får också ta och göra en presentation. Jag heter Anna och är 30 år. Jag och min man fick reda på i augusti att vi inte kan få några barn på naturlig väg. Vi har nu börjat vår första ICSI behandling och jag är nu på spraydag 4, snart 5...:-) Vill bara att dagarna ska gå, för det känns så otroligt spännande. Vi går på Carlanderska, men står även i kö till Sahlgrenska om det inte kommer att gå vägen. Det känns skönt att det finns såna här sidor så man kan skriva av sig. Även om man har vänner att prata med så är det inte detsamma. Lycka till allihopa och hoppas att vi kan byta ut många tankar och ge varandra stöd. Kram Anna
|
|
|
Cickan
|
Hej! Jag heter Cickan och är 33 år. Är gift sedan två år med min underbara man som skulle bli en toppenpappa! Tyvärr har vi inte lyckats få barntrots ihärdiga försök. Genomgick en utredning för tre år sedan och vi fick beskedet att min mans spermier var lite slöa. Därför blev vi satta på väntelista till IVF-behandling som vi påbörjade i april -01. De gjorde en mikroinjektion(när man injecerar en spermie i ett ägg) och i en annan behållare provade de om befrukning kunde ske på naturlig väg. Det lyckades också och de satte in två embryon. Jag testade positivt och blev överlycklig, men dagen efter började jag blöda och fick missfall. Hade en myskelknuta i livmoderväggen som hade vuxit under hormon- behandlingen. Läkarna misstänkte att den kunde vara orsaken till barnlösheten och de bestämde sig för att försöka ta bort den. I maj -02 opererades jag och de lyckades rädda min livmoder(det fanns en risk att det inte skulle gå). Vi skulle efter jag var läkt försöka på egen hand ett tag och kontakta IVF-kliniken när vi var redo för ett nytt försök. Nu planerade vi att påbörja en ny behandling i vår-03 och igår fick jag beskedet att jag har en chokladcysta på ena äggstocken och att den måste opereras bort omgående. Kommer att ske inom två veckor. Risken finns att äggstocken är skadad och att de får ta bort den. Har varit mycket deppig. Alla mina väninnor blir gravida vare sig de vill eller inte. Livet ät orättvist! Skönt att ha hittat hit!!! Kram Cickan
|
|
|
Cicki, 30+
|
Hejsan Jag heter Cicki, bor med min sambo sedan julen 1995-1996.. Min sambo har en son sedan tidigare som är född 1994 år, och tillsammans har vi fått 1 pojke som är född 2001, och därefter 2 missfall... "missed abortion". Vi hade alltså varit tillsammans i 6 år innan jag blev gravid, hade inga prev.medel.. Påbörjade en utredning nu hos Dr Fryklund i Härnösand. Utredning klar, visade inga fel.. och blev i samma veva spontant gravid.. :-D Vårt gemensamma barn nr 2 föddes 2005 (dotter). Nästa knodd beräknas till juli/augusti 2007.. Såå... efter år utan preventivmedel men inget blev det ändå trots Pergo och sex vid ÄL så helt plötsligt verkar kroppen funka av sig själv! Mvh Cicki.
|
|
|
Cina+
|
|
